Moppedistas

Träden står färggranna och den kyliga friska vinden gör tappra försök att piska löven från dess kronor, det kan bara innebära en sak…
Det är dags för Tiveden Trophy! Denna tillställning som gång efter annan samlar galna, tokiga och inte minst trevliga mopedfrälsta från både när och fjärran.

Vi hälsas i vanlig ordning välkomna av Agge på Tivedens motor som förklarar att upplägget inte blir det traditionsenliga med tipsfrågor utan här åks det i samlad trupp efter ledaren och två stopp för vila och förplägnad är planerade. Minuter senare svingar åttiotalet laddade mopedister benet över maskinen och ger sig förväntansfullt ut på Tivedens vägar hack i häl på mannen i ledarvästen.
Färden går moturs runt sjön Unden, tempot är högt och för Anders innebär det trotteln i topp från start till mål utan att se röken av ledartröjan, men inte hänger han läpp för det, här ska Compacten piskas så hårt som går! Henrik åker dagen till ära med sin nyligen ihopskruvade Kärnan Express custom, denna första shakedown medför snart lite småjusteringar utmed vägen och några nya punkter på att-göra-listan. Den blå FS1:an som framförs av Tobbe rullar felfritt på i vanlig ordning och utgör som så ofta plattformen för dagens rörliga bildmaterial.

Vårt första stopp för att avnjuta lite medhavd fika sker vid Skaga kapell med anor från 1100-talet, mellan historiens vingslag snackas det såklart moppe och konsumeras litervis med kaffe och allehanda värmande dryck ackompanjerat av fikabröd av alla de sorter.
Vår resa fortsätter på slingrande vägar, backe upp och dito ner längs Undens västra sida vidare norrut, milen tickar på och magen börjar så smått att kurra. Plötsligt händer det! Strax norr om ”mitt ute i skogen” mellan Paradismossen och Sjöbrodammen står Tiveds Handel och brassar käk, riktigt käk! Råraker med fläsk! Aldrig har väl denna rätt smakat så delikat som mitt ute i skogen. Maten inmundigas under andakt och det ges tid till att spana in alla maskiner som får kämpa hårt runt sjön. Allt från finare än fabriksnytt, modifierat, hemmabyggt och väl patinerat finns representerat.
Väl utvilade signalerar Agge med varvvilliga ryt från sin Crescent att det är dags för sista etappen som ska visa sig bli den kvickaste hittills. Klungan drar iväg och lämnar ett fåtal bakom sig i ett moln av blårök. Anders finjusterar det ställbara munstycket och går med nöd och näppe i mål före likbilen. Som tur är går ju inte priserna som Ingemar på mopedfantasterna står för till den som har snabbaste varvtiden utan lottas ut på startnummer, men denna gång är inte fru fortuna med någon av oss i klubben, vi styr kosan hemåt måhända tomhänta men mätta i magen och i sinnet.

Vi tackar Agge, Ingemar och Tiveds handel för en delikat tillställning för alla sinnen.