Intresseförening för mopedister i Tibrotrakten
Solens strålar får vattnet att glittra, temperaturen är sådär lagom, gulaschen och det hembakta brödet smakar precis så bra som ”ute i naturen mat” gör. Ibland är det gött å leva…
Ja det blev ju inget rally runt Viby för min del i helgen så fick helt sonika packa moppen och köra ett solorace i trakten och utforska nya vägar.
Jag letar mig ut på nya vägar i jakt på äventyr…
Plötsligt känner jag mig iakttagen… Mycket riktigt, där på en stubbe i skogsbrynet står det en tomte och spanar…
Lämnar tomten åt sitt spaningsarbete och fortsätter min resa men kan inte låta bli att stanna till när jag ser en liten stuga.
Ytterdörren ligger i hallen så jag kliver på utan att knacka.
Det är inte bara jag som lockas att kika in, björken sträcker sig efter fönsterhaspen.
I vardagsrummet är röda mattan utrullad för mig.
Utanför blommar resterna av trädgården.
Solen skiner, det är varmt och nästan sommar men under de jättelika trädkronorna är det svalt och dunkelt. Likt två underarmar med tillhörande händer och de kraftigaste fingrarna jag skådat sträcker de sig mot skyn. Känner mig liten och förväntar mig nästan att resten av denna jätte ska resa sig upp ut jorden… Bäst att dra vidare innan jag råkar i onåd…
Resan fortsätter på sällan trafikerade vägar.
Sädersärlan påminner om att man ska ta det lite försiktigt i trafiken.
Solen sänker sig, temperaturen sjunker. Inga ljumma sommarkvällar än.
Haren är även den ute på kvällstur.
Råbocken visar också upp sig.
Nu har solen sjunkit under trätopparna och färgar molnen gyllene, det är hög tid att vända hemåt…
Detta har ju inte handlat särskilt mycket om moppar men jag hoppas ni står ut ändå.
